dhsd

Bladlöss

Insekter i flera färger och storlekar, med eller utan vingar. De har sex ben och kännetecknas bl a av sina ryggrör, sifoner. De kan vara skadegörare på de flesta växter beroende på vilken art det är.

 

Ofta syns bladlössen tydligt genom att de sitter i stora kolonier på blad och stjälkar. De avsöndrar en söt vätska som kallas honungsdagg och som gör att det blir klibbigt och glansigt på växtdelarna under bladlössen. Vissa arter gör bladen buckliga och ibland blir det gula eller röda fläckar på ovansidan av bladen där bladlössen sitter på undersidan. En vanligt förekommande art är den fläckiga potatisbladlusen. Den känns lätt igen på de mörkare gröna fläckarna på ryggen vid infästningen av sifonerna, se bild. Den bekämpas med Aphidius ervi, se nedan.

Bladlussteklar, Aphidius colemani, Aphidius ervi. Se produktblad.

Flyger runt och lägger ägg i bladlössen.

Aphidius colemani parasiterar små bladlöss som persikbladlus och gurkbladlus. De behöver en dagtemperatur över 15oC.

Aphidius ervi parasiterar större bladlöss som potatisbladlöss. De behöver en dagtemperatur över 10oC.

Om man odlar många växtslag eller inte vet vilken bladlusart man har så används båda arterna tillsammans.

Bladlusgallmygga, Aphidoletes aphidimyza. Se produktblad.

Flyger runt och lägger ägg i bladluskolonierna i skymningen. Den orange larven äter sedan av bladlössen. Behöver minst 18oC kvällstid.

Guldögonslända, Chrysoperla carnea. Se produktblad.

Larver som man strör ut på angripna plantor där de äter upp bladlössen. Behöver minst 10oC dagtid. Chrysoperla äter även andra skadegörare.